Man lever bara en gång
Skönhetsidealet har blivit ett stort problem för dom flesta. Fotomodeller och andra kända personer som är med i tv och tidningar är nästan alltid smala. Problemet är att dom oftast är för smala.

Jag kollade mycket i modetidningar när jag var yngre och det va så det började för mig. Det var lite mer än ett år sen jag började tänka att jag också ville se lika smal och perfekt ut som alla i modetidningarna. Det lättaste sättet trodde jag var att sluta äta. Så jag slutade sakta men säkert dra ner på maten. Först tänkte inte mina vänner så mycket på det, dom sa i alla fall inget. Men jag kommer ihåg en dialog mellan mig och en av mina kompisar när vi satt i matsalen.

-Varför äter du inget?

-Jag äter visst.

-Ja, men det är ju jättelite. Och du har ju blivit så sjukt smal. Jävla anorexiabarn.

När hon sa det blev jag helt paff. Jag hade ju inte blivit smalare, eller? Jag åt ju lika mycket som jag hade gjort i en månads tid nu. Visst, jag tränade mycket och jade hade gått ner några kilo. Men jag mådde ju bra! Så jag brydde mig inte så mycket och fortsatte att äta mindre och mindre.

Efter några dagar började jag tänka till. Jag vet inte om det som min kompis sa fick mig att vända och det kommer jag nog aldrig få veta. Men jag tror att jag själv insåg att det inte var värt der. Varför ska jag inte kunna leva och äta som en normal tonåring? Så jag började försöka äta normalt igen. Det tog ett tag att börja äta, ångesten kom ofta och rädslan att gå upp i vikt förföljde mig överallt. Men jag lärde mig, tack vare några få vänner, familjen och kuratorn, att övervinna rädslan. Jag är glad att jag började äta igen, för många dör nu för tiden i ätstörningar. Men jag har lärt mig att man ska äta och må bra, hur mycket man än vill gå ner i vikt. Men lever bara en gång, ska livet ta slut på grund av något sånt? Jag
hade tur som började äta igen i tid.För hade jag fått riktigt allvarliga ätstörningar så kanske jag aldrig hade blivit av med det.

Jag tror att världen skulle förändras mycket om skönhetsidealet såg annorlunda ut. Varför skulle man inte kunna ha med mulliga tjejer i tidningar? Tyvärr är det alldeles för många som lever med det här. Jag känner till en person som har fått så svåra ätstörningar att hon fick bo på behandlingshem i nio månader. När jag hör det blir jag helt mållös. Om hon inte hade fått hjälp kanske hon hade varit död idag. Det värsta är att hon aldrig kommer bli av med det. Det är bra att det finns såna hem, men ska det äns behövas? Jag såg en dokumentär på tv för några veckor sen. Det handlade om några flickor som fick bo på ett sånt behandlingshem. Dom fick bara träffa sina familjer på helgarna, men om dom inte åt som dom skulle så fick dom inte träffa sina familjer alls. Varför är det så? Varför ska man behöva tas bort från sina familjer? Jag tycker inte att det ska vara så och jag tror att många håller med.

Jag har nästan slutat kolla i modetidningar helt. Det är sjukt hur skönhetsidealet ser ut just nu. Pinnsmala, stora bröst och perfekt ansikte. Jag tror inte att dom som gör tidningarna tänker på hur det påverkar vissa människor. Om jag hade fått bestämma så hade skönhetsidealet sett annorlunda ut. Varför kan inte alla bara se ut som dom gör och försöka vara nöjda med det?